Berättelser

 

”Krägalöspräst´n”

En sägen om Jonas Molinder, född 1820 i Mo som fått sitt smeknamn efter som han skall vara oäkta son till prästen Erik Forssén, som var kyrkoherde i Junsele 1816-25. Jonas var så snabb att när han satt på grötvattnet hann han springa till kvarnen i Gårelehöjden och mala innan vattnet var varmt.

 

 

”Tärselegrinna”

Ett känt begrepp. Om hagen vid byns norra gräns. När en person i Junsele är oberest och sällan lämnat socknen har man ofta i folkmun sagt ” `n den ha ålldri vöre nea Tärselgrinna!

 

 

”Skattläggningen"

En sägen från skattläggning av Gårelehöjden lever ännu kvar i byn, och jag hörde den av min farfar:

Det var så att lantmätaren och bönderna i byn en dag skulle gå upp linan mot Tarsele, grannbyn i norr. När de hade kommit en bit upp i skogen hade "Jöns häri höle", vilken sades vara väldigt stark, tagit om lantmätaren och lyfte denne åt sidan. "- I härne skö vi gå tvärs över, för ja vell int ha na mer!" Jöns ville inte ha mera vidd, för det skulle bli för mycket skatt att betala.

 

"Gamm-Sjölund”

Den mark där skolan ligger skänkte bonden Sjölund. Han var sägs ha varit opraktisk. Dom hade en hund som hette Jeppe. Det var en dag när Sjölund skulle sätta hästen för skacklarna, Sjölund sa: - Ja hörde Jeppe han skällde och var så märkvärdig, ”Han hoppe omkring å skällde”, Då hade Sjölund haft skacklerna opp och ner. Hunden såg det men ej gubben.

 

"Brännvinsdalen"

Så kallas dalen efter Stugubäcken ner mot älven. Bönderna i byn skall där ha haft en plats där de brände brännvin.

 

"Öltransporten"

Vad som skulle komma att hända inom några dagar anade nog inte bryggaren Scherdin i Sollefteå, när han i oktober 1890 anställde en ung man från Gårelehöjden som ölutkörare. Visst hade han hört att pojken, Peter, var lite vidlyftig av sig, och känt var att hans far hade avtjänat straffarbete för förfalskning och en bror var straffad för att ha brukat våld mot en skogstjänsteman i Åsele. Scherdin tyckte ändå att han gott och väl kunde anförtro Peter att leverera ett lass öl upp till trakterna vid Resele.

Ölet lastades på trillan och hästen spändes för. Peter startade färden med gott mod, ja kanske lite väl för gott, för efter en liten stund tyckte han att det skulle smaka gott med en butelj i den torra strupen. Det fanns ju gott om varan, och inte skulle det märkas om han tog en flaska eller två. Efter att ölet gjort sin verkan blev Peter lite väl modig och ansåg att han var väl unt en flaska till, och en till... Han började närma sig Eds socken, och vid det laget var han redigt berusad och vid gott mod.

Till slut mötte han en arbetare från Gåsnäs by, och de båda slog sig i lag med öldrickandet.

Vad som sades mellan de två vet jag inte, men faktum är Peter till slut sålde hästen med sele, vagn och ölföråd till arbetaren för 46 kronor. Av dessa fick Peter 26 kronor kontant och en revers på de återstående 20 kronorna.

Efter denna affär letade sig Peter till Anundsjö socken, där han gick i arbete till den 13 november, då länsmannen i distriktet häktade honom. Vid häktning nämns att Peter liten och mörk, samt klädd i svarta kläder. Ärendet överlämnades sedan till länsmannen i Sollefteå distrikt, Hultgren, och den 30 mars 1891 införpassades Peter till Länsfängelset i Härnösand.

Ärendet hamnade hos länsstyrelsen och Peter sattes tills vidare på fri fot den 2 april. Vad som hände den närmsta tiden därefter har jag ännu inga uppgifter om, men han synes ha återvänt en kort tid till Gårelehöjden innan han 1892 flyttade till en annan socken som arbetare. Där gifte han sig med en änka i juli samma år.

Han blev 1898 dömd av Ramsele tingsrätt för ”det han af obetänksamhet och utan argt uppsåt åtalat en man för brott”. Jag har inte kontrollerat denna uppgift, men i kyrkboken nämns något om att han skulle hållas i fängelse i tre månader. Peter flyttade från socknen, skaffade sig en kvinna och avled 1941.