Kvarnar, såg och andra samfälligheter

Redan när Gårelehöjden skattlades 1811 ser man i dessa handlingar att man anlagt skvaltkvarnar i både Hö- och Storbäcken, men det är först genom laga skiftesförrättningen vi får en mera detaljerad beskrivning av samfälligheter i byn. Där ser vi att det fanns lertag, linsänkesplats, båtplats, samt en bräd- och upplagsplats.

Vid laga skiftet nämns ingen kvarn i Höbäcken, men däremot hade både västra och östra hemmanet var sin kvarn i Storbäcken. Östra hemmanet hade även ett sågavtag på samma ställe. Från denna plats gick även en samfälld kvarnväg som var 6 alnar bred.

Skvaltkvarnen tillhörande östra hemmanet finns ännu kvar i funktionsdugligt skick. Den var en längre tid i mycket dåligt skick, men restaurerades med arbetsmarknadsmedel 1981.

Kvarnen på 1950-talet före restaureringen. Foto Molin.

På insidan finns flera årtal inskurna, och de äldsta är från 1829. Ovanför dörren på utsidan finns inskuret SCS 1856, och detta står för "Sven Christoffersson Selin", vilken detta år köpte östra hemmanet av sin svärfader.

Kvarnen är en liten timmerbyggnad på ca 6 kvadratmeter, stående tvärs över Storbäcken.

Vad gäller kvarnens arbetssätt så är det en ganska enkel konstruktion, som börjar med ett liggande skovelhjul nere i bäcken. Detta är fastsatt i en stående träaxel som i sin tur driver löparen, den övre av två kvarnstenar som ligger på en kraftig bänk inne i kvarnen. Den undre stenen ligger stilla. Direkt ovanför stenarna sitter en stor tratt av trä, en s.k "kornstut", vilken man hällde kornet i. I stutens botten kan man med den s.k. skon reglera den mängd korn som skall ner i hålet på stenarna för att malas till mjöl.

Kvarnen efter restaureringen. Foto 1999 Göran Stenmark.